Väntans tider…

Ja nu går jag bara å väntar in ve 48 o vv:s nya program. Känns väldigt spännande. Hoppas mkt på det, att det ska bli en riktig nytändning o ge en riktig kick framåt. Dock kör det ihop sej för mej så jag vet inte vart jag ska/kan skriva in mej. Får se var jag befinner mej. Planen är ju ändå att antingen köra m brevkursen el interaktiva sidan o bara gå då o då så jag behåller mitt medlemskap. Det löser sej…

Det är väldigt lämpligt att dra igång lagom till advent o jul… Närå, är inte så orolig för det. Ett julbord m jobbet inplanerat som det ser ut annars så blir det lugnt. Jobbar som vanligt delar av julen.
Sen så har ju maken inte kommit igång m ätandet riktigt än. Mycket flytande fortf så julmat är nog rätt uteslutet detta år. Men det passar ju mej då som ska vv:a…Blir nog julskinka o gröt för gröt kan maken äta iaf o ris a la malta…Godis går bort o fikabröd…så det finns ju ingen anledning för mej att köpa hem då bara till mej själv. Inte för att jag inte kan det…

Apropå gosaker…Har ni inte testat Sannes schweizernötkaka från programmet ”Halv åtta hos mej” så ska ni göra det. GOTT!!!!!!!!!

Kram Louice

Laddar…

För två nätter i kommunens tjänst. Känns helt ok att sätta igång igen, komma in i ”normala” rutiner, tänka på annat. Men ändå inte glömma bort sej själv.

Glömma bort mej själv är precis vad jag gjort de sista månaderna…Ojojojojojojo! Ja, vad ska man säga…Skulle duscha idag så jag kom på den briljanta idén att passa på att väga mej då jag ändå liks var naken… Vågens siffror tänker jag inte skriva ut här men det var längesen jag vägde så mkt. Jag är inte uppe på maxvikt, tack o lov men fortsätter jag som jag gjort nu sista månaderna så lär jag snart vara där.

Inte undra på att jag tyckt att övermagen (limpan under brösten….) väller ut o tar emot så förskräckligt hela tiden o att jag har så dålig kondis o inga kläder passar… Jag ser ju t o m på min man att han tänker att jag gått upp i vikt. Han har lite försynt påpekat att jag ätit väldigt mkt sötsaker o sliks ett tag…Det är ju sant så jag kan ju inte bli arg på han för det. Har förklarat att jag är känsloätare…Då livet varit så upp o ner som det varit så äter jag o det finns inget stopp nästan…det är fakta.

Jag behövde verkligen se dessa siffror, stirra på dom en lång stund…VV, snart kommer jag!! Jag känner mej faktiskt laddad även inför denna viktresan. Hoppas att ”nya VV” är bra o ger mej rätt kick!

Har inte blivit så mkt motion heller men nu börjar Selma växa på sej så våra promenader blir längre. Har laddat med nya broddar till mej själv o reflexsele o reflexhalsband till Selma så vi ska kunna gå många säkra promenader i vinter. Ser jag fram emot. Har verkligen saknat min promenad-kompis Beda men nu har jag ju Selma o i o m att hon blivit större, är ju hela 5 månader snart, lillskruttan, så kan vi gå längre också. Men nog känns det att man tappat mkt av sin grundkondition.

Men, vi är på gång!

Ha en bra kväll!

 

Nattsudd

Känner att lusten att blogga kommer åter. Fortfarande vistas jag ju också på ”fejan”…där har man blivit fast…måste ju ta hand om farmen…

Visst har ni sett länken jag lagt in till Karin Nileskogs Viktväktar blogg ? Spännande! Hon avslöjar lite om kommande program..el det var å ta i, hon gör en bara mer nyfiken! Hoppas verkligen att det blir bra, att det blir en riktig förändring så det inte är bara nått löjligt extratjafs dom lagt in.

Jag är fort sjukskriven, nu 50 %. Ska jobba lör-sönnatt, dom första på 1,5 månad. Sen är jag långledig igen o nästa period så kan det finnas risk för att det blir bouppteckning då jag ska på mina första pass..Så då går det bort två nätter igen i ledigt.
Men året går iaf i raketfart mot slutet. Vågar dock inte ha några planer…inte med tanke på detta året som gått. Det enda jag hoppas är att jag ska komma in i viktkampen igen o bli lite mindre tjock lagom till jag fyller 25………………..+++++++

God natt alla vänner!

Hej alla vänner!

Tänkte att jags skulle skriva en liten rad iaf. Känns som att livet håller på att återvända till det normala snart. Men visst, det behövs inte så mkt förrän det känns både jobbigt o stressigt.

Jag längtar mkt att komma igång med viktminskningen igen. Många kilon plus denna period. Ser fram emot vv:s nya program o hoppas verkligen mkt på det. Vill att det ska vara så pass förändrat från grunden att det ger mej den utmaning som jag behöver för att lyckas.

Mitt mål ligger sommaren 2010. Då fyller jag 45 i början av juli…hemska tanke…var det inte 25??
Att få vara, inte smal, men iaf mindre tjock då jag fyller 45.
7 månader dit från ve 48…bara å kämpa på! Men har jag fixat allt detta jag nu gått igenom så ska jag väl fixa det oxå.

Kram cyberkompisar!

Baconsnuva o lite annat…

Jo men hej!

Jag börjar piggna till nu. Har fortf lite hosta o skrovlig hals, inte så mkt ork ännu…Vet inte om det var baconsnuvan…Men jag har haft alla symtom.
Har inte bestämt mej än hur jag ska göra m sprutan. Jag tillhör just nu en riskgrupp. Gubben tog den igår o han verkar inte ha några känningar av den.

Just nu så ser jag mkt fram emot att sätta igång m vikten igen. Jag väntar dock till ve 48. Ska försöka komma iväg på ett vv-möte då o höra om programmet.
Jag hoppas mkt på det. Har ju försökt komma igång m pointsräknandet flera ggr men det har inte velat sej alls. Förmodligen för att det inte alls gett mej den utmaning som det gjorde första året m vv o pointsen 2001, då det var något helt nytt för mej.

Min förhoppning är att programmet nu är så pass annorlunda att det blir en utmaning. För då kommer jag fixa det…Nu tog jag stora ord i min mun… Men det kallas väl för ”pepp-talk”…Att ha tro på sej själv o sin egen förmåga…Jag ser fram emot att återuppta bloggandet igen o att det uteslutande ska handla om viktminskning…för nu ska jag NER, NER, NER!!! J

Fram till dess så laddar jag o bara lever…Vilket kan vara en konst det också.

Ha en underbar helg! Krama varann o glöm inte tala om för dina nära o kära att du älskar dom!

<3Kram från Louice!<3

Rapport fr sjuksängen

Ja så är det. När jag började slappna av så kom flunsan…Vet inte om det kan vara svinet el nått annat. Fick feber o hosta o värk i kroppen i lördags o det har inte gett sej, snarare blivit lite värre. Värk ut genom ryggen oxå vid hosta o djupandning. Matt o slut.

Skulle varit ½ sjukskriven under två ve men nu blir det ju 100 % iaf denna ve. Chefen ville då inte ha mej på jobbet…

Antar att det är kroppens sätt att reagera efter allt som varit.

Ett glatt besked ikväll:  Gubbens doktor ringde, hade fått svar nu på de prover de tog i samband m föreg op. Det fanns inga levande cancerceller kvar utan de var döa allihopa! Skönt!!!

Nu längtar jag till att jag orkar ta itu m vikten oxå…gått upp massor sista månaden.

På återhörande snart!

Hemma igen

Så är jag hemma igen…Sa till maken att det känns som vi varit borta många dar fast vi åkte ner på tis…Det beror på att så mkt hänt dessa dar.

Tis: ankomstsamtal på pappas kortis-boende

Ons: Vpl på samma ställe o JAAAAAAAAAAAAAAA! Pappa får ett särskilt boende. Vi är så glad o lättade o han tackade utan omsvep ja till detta.

Tors: Begravning m stor dramatik…Sek innan det ska sätta igång faller min svåger ihop o slutar andas..Han har ett känt hjärtproblem o väntar på pacemaker-op. Jag o ena dotter, vilka var de enda sjukvutb där, sitter bredvid o försöker hålla andningsvägar fria o jag kollar hela tiden pulsen, han har puls..Ambulansen är snabbt på plats men svågern har då vaknat o är ”med oss” igen.
Prästen var jättefin, ingen panik där utan det var lugnt o stilla o han sa att begravningen kunde vänta ett tag, livet är viktigare. Min stackars syster fick så klart panik..det såg verkligen ut som han dog…väldigt obehagligt men han hade varit med om detta förut så han var inte orolig när han vaknade till medvetande. Ville inte att syrran skulle m utan han klarade sej själv. Blev sen inlagd. Fick en varm kram av min syster sen. Det kändes skönt. Jag är verkligen sån som blir kolugn då det händer sånt här…jag får ju lite av en adrenalinkick av det. Är likadant i mitt jobb o det är väldigt tur!
Jag kollade inte klockan men jag tror inte begr blev mer än max 30 min sen. Vi körde ju inte igång på en gång efter han åkt utan satt ner o bara försökte stilla oss…Det blev en fin begravning iaf.
Paps var med men han hängde inte med hela tiden i tankarna vilket ibland fick oss att le. Det var nästan skönt oxå mitt i allt elände. Han har f ö fått en demensdiagnos nu, vaskulär demens.

Fre: Under dessa dar så upptäckte jag oxå att makens op-sår inte läkte som det skulle. Det varades från ett ställe + att det kom pus ur hålet där dränaget suttit så vi har haft kont m sjukv här i Umeå oxå. Så idag då vi åkte hem så blev det även besök på NUS för att läkaren ville se såret o han fick antibiotika utskrivet.

Så..nu väntar bouppteckning o flytt för paps, det vet vi inte än när det blir. Å så många tankar till min syster o svågern förstås…hoppas på snabb op nu så han slipper detta.

Jag planerar inskrivning på VV ve 48 men har inte för avsikt att gå regelbundet där utan köra hemifrån med antingen brevkurs el om sajten uppdateras med nya programmet. Att jag skriver in mej för en gång är bara för att få höra föredraget om det nya programmet som ska vara ve 48. Har ju en ganska trist konsulent o dessutom blir det för långt att åka.

Nu känner jag att det börjar bli dax återta kontrollen av min kropp!

<3 Ha en fin helg! Kram Louice <3

Bloggpausen fortsätter…

I dessa tider så känns inte bloggandet som det viktigaste i livet. Läser även att många bloggpausar el lägger ner sina bloggar nu…Tanken slår mej också ibland men för min del blir det nog bara bloggpaus.
Vill ändå inte riktigt skiljas från bloggen.

När allt lagt sej o jag landat nånstans så hoppas jag att jag återkommer med nya krafter. Har lagt på mej en massa kilon…som den känsloätare jag är…Dessa måste bort. Man mår ju inte precis bättre av för många kilon.

Hur lång pausen blir vet jag inte. Iofs så kan det hända att det kommer nått inlägg ibland men det kommer nog inte handla om vikten speciellt mkt. Så kram på er alla tills vidare!

Livstecken…

Jo, jag tänkte jag skulle ta o skriva ett  inlägg iaf så ni vet att jag är här.

Det är mkt nu men ett visst ljus i tunneln ser jag ändå på ett sätt…

Vi hade ju vpl för pappa o var ju så nervös att han bara skulle hem. MEN ett under inträffade…han gick utan vidare m på att nu först vara på ett kortidsboende. Sen får vi hoppas att han tycker det känns så bra att han går med på att flytta till något ä-boende.

När jag pratar m honom så känns det ändå som att han tycker det känns bra att vara där han får hjälp dygnet runt för han behöver det. Ska hälsa på honom i morgon.

Har ju oxå varit o planerat mammas begravning. Anonnsen var inne igår…Flera har ringt idag, bla en ingift faster som jag pratade länge med o hennes samtal gladde  mej.
Saknar mamma…:cry: Kommer stunder då jag inte kan hålla undan tårarna. Hennes rum på boendet är tömt o nu ska en städfirma få göra resten. Jag orkar inte.

Har haft städfirma att städa upp i pappas hus oxå, jätteskönt att få det gjort. Vi är där nu o det blev så bra. Har pysslat lite till… Nu är det nästan som då mamma var hemma o frisk. Det var alltid rent o snyggt o luktade gott så jag ser det som att vi gjorde detta till minne av mamma. Hon skulle bli glad om hon såg hur det är nu!

Maken har fått riktigt svar nu på sina sista undersökningar o det ser bra ut! De befarade ju att han hade tumörer även på andra sidan men det var ok där. Nu väntar inläggning på ons o op på tors, lymfkörtelutrymning.

Själv ska jag eg börja om att jobba på ons men har bestämt mej för att sjukskriva mej hela perioden ut…Känner att jag inte orkar. Mammas begravning är den 29/10 o det är saker att fixa kring pappa o så då hur maken mår efter op:en.

Jag är inte sån som är hemma titt o tätt men nu känner jag att både knopp o kropp säger ifrån..Märker att jag glömmer saker o ibland får jag som ett tunnelseende…Jag har varit i väggen förut så jag vet hur det är…

Vikten har jag helt lagt åt sidan nu. När allt är över med begravning, att vi förhoppningsvis fått pappa godkänna en flytt o så att maken piggar på sej, då kanske jag kan börja tänka på mej själv igen…

Tur nog har vi Selma! En sann glädjespridare i våra liv just nu.

Tack snälla ni för alla goa kommentarer! Älskar er underbara cyber-vänner!

Suckarnas dal…mera skit

Vissa stunder är jag nära sammanbrott…Pratade m biståndsbed idag inför pappas vpl i morgon…Jag vet ju att det är så att man inte kan tvinga nån till att flytta…Men det känns som att kommer han hem så är vi där vi var från början. Han har noll insikt i att han behöver hjälp o hemma ska han inte ha hemtj…Hon hade väl inte hela bilden av hur han varit o så…Började böla så klart…

Maken var på ultraljud idag…inget  kul besked. De har inte fått bort allt så nu blir det op. Även hö sidan kommer de att op:a el iaf nånbehandling. De har ju sett på tidigare rtg att han haft några små knölar där men de har väl inte vuxit nått men de tog prov på det idag iaf. Även detta är en behandlingsbar cancerform men iaf…det är jobbigt å så har han ju svårt att äta än, mkt flytande näringsdrycker o soppor.

Men, är jag förvånad…Det är ju liks bara SKIT med allt just nu. Hinner inte m sörja mamma ens…saknar henne, vill berätta en massa saker…Även om just ”den” mamman som man berättar allt för, försvann då hon fick sin stroke.

Å så ska det snöa i morgon då jag ska ner igen o jag har sommardäcken på…suck, dubbelsuck…

Vill berätta nått roligt snart…Jo kanske att Selma förstår att matte är lessen. Hon vill som trösta, gulligt.

Längtar efter att få skriva vanliga inlägg om där jag ömsom våndas o ömsom gläds över vikten o ätandet…Det känns som en fis i rymden i jämförelse med den skärseld jag nu går igenom…Då jag klarat av detta så kommer en viktminskning vara en lätt match…

Tack söta ni för alla kommentarer. Jag suger åt mej av alla! Kram!!!