En kämpe i strid…

Sitter o kikar efter tänkbara namn till lilltjejen som förhoppningsvis snart ska komma till oss. Hamnade på denna sida.
Där kan man kolla vad ens namn betyder.
Och så här står det om Louise:

Louise betyder ”hjältinna” eller ”berömd kämpe” eller ”kämpe i strid”.

Ni kan tro att det känns som att det stämmer bra denna sommar…”kämpe i strid…” Jojo…

En annan kamp som oxå börjar är den gamla vanliga…Ställde mej nyss på vågen o höll på att smälla av!!!!!!!! Säger inte mer…
1/8 sätter jag igång! Maken har bara sondmat en månad framåt så jag hänger på…Ja inte med sondmat utan flytande föda blandat m sunt förnuft.

Jag är inte längre aktiv i XV som ni förstår. Jag får betala iaf o jag orkar inte tjafsa med dom om det fast jag har mailat o förklarat läget men det krävs minst läkarintyg för att kunna gå ur i förtid…o jag orkar inte med det oxå.
Som läget är så finns det ingen kraft o ork till att genomföra XV-programmet alls o det måste man ha för att klara det. Hade jag vetat det jag vet idag om hur min sommar skulle bli, om allt som hänt hade jag aldrig gått med så klart. Men det visste jag inte då…

Kan väl istället utnyttja möjligheten att gå in o handla påsar o RTD att ha hemma o köra lite mixat på egen hand.

Ja, så är läget…Solen skiner iaf o jag borde varit ute  o gått men orkar inte…saknar min promenadkompis…

Läste just ett citat:

”Ett huvud utan bekymmer finns bara på en fågelskrämma…”

Man får m a o vara glad åt att man inte är en fågelskrämma iaf….

Det går

en dag i taget…Saknaden är enorm o sorgen finns där ännu men det känns ändå lite bättre.  Om det går som tänkt har vi en ny lite kelgris hos oss i slutet av augusti.   Det underlättar att tänka på det. Vi kommer åka o kolla närmare helgen o då kanske jag har ett foto att visa…

Maken kom  hem från sjukhuset igår med slangar o påsar o jag hämtade en stor påse mediciner åt honom på apoteket. Det är värsta sjukhuset här nu.
I ca en månad kommer han förmodligen behöva hålla sej till sondnäring så att det läker i halsen.

Så det blir ganska lämpligt med en ny vovve då oxå. Jag kommer att ta ”VAV” i en månad…Vård Av Valp…” el semester då egentligen. Jag behöver det efter denna sommar o så får vi lära känna varann ordentligt, den nya lilla valpen.

Det känns gott att tänka på det…att ha något positivt att se fram emot mitt i allt elände som jag haft under denna sommar.

Sen borde jag göra nått åt min svällande kroppshydda…Äter dåligt men fel saker då jag äter…Kanske att 1/8 kan bli lite nystart…i lugn takt…ett litet steg i taget…

TACK!

Stort TACK för er omtanke! Och tack Margitha för den underbara versen!

Det så tomt, så tomt och det gör så ont, jag har gråtit floder. Gör det fortfarande då jag inte kan fatta att hon inte ligger där i soffan o spanar in vad matte gör.

Vi kollar redan efter en ny hundvalp. En del kan tycka att det är för tidigt, att vi måste sörja färdigt först men gör man någonsin det?
Men jag står inte ut med tomheten, behöver en ny vän att slösa kärlek på o gå långa härliga promenader med. Som det är nu är jag helt apatisk. T om så jag inte orkar äta…då är det illa!

Beda finns för alltid inristad i  mitt hjärta men jag vet att hon gärna har en kompis där.

R.I.P

Tårarna flödar…Det fanns inget att göra annat än att låta henne få somna in. Hon var så sjuk, så sjuk sista dygnet.

Älskade Beda, min underbara kompis och bästa vän…Tack för att jag fick vara din matte och för all glädje du gett mej. Jag tror att du springer omkring nu i hundhimlen bland en massa hundkompisar och har det alldeles underbart. Får springa omkring i skogen, bada så mycket du vill.

Jag saknar dej, du fattas mej!

Regn ut, regn inne…

Otroligt lessen idag…Min hund mår så dåligt och jag gråter floder. Förbereder mej mentalt på att vi kanske måste avsluta lidandet.

Vet inte om detta beror på penicillinet hon äter el att diabetesen accelererat på bara några dar. Hon var ju ändå pigg då vi va hos vet i torsdags förra veckan.Enl vet var alla övriga prover o värden bra o allting tydde på att det var bara precis i början av sjukdomen, att hon haft den max 3 veckor. Lite glukos i urinen men inga ketoner som utsöndras  om det gått längre tid. Blodskr var ju förhöjt, därav att man misstänker diab + att hon sista månaden druckit mkt mer men ätit som vanligt, ingen avmagring då.

Jag har slutat ge penicillin-tabletten från idag. Hon kräks bara upp det. Det gick bra första fem dagarna men sen slutade hon vilja ha mat. Utan mat blir hon trött o håglös. Dricker gör hon ju även om det också kommer i retur ibland.

Försöker med sockervatten för att se om hon får mera energi. Ja, vi provar i helgen utan antibiotika. Är hon lika dålig på måndag då vi ska till veterinären så kanske det bara finns en sak…

Förberett maken…Han är kvar på NUS så jag är ensam m vovven o det känns eg skönt.

Åh mitt guldhjärta!

Det var ju trist!

Såg att jag tappat två prenumeranter sen igår…trist. Men så handlar ju väldigt lite om vikt just nu oxå av förklarliga skäl…Hoppas att mitt liv kommer i balans snart o att allt elände vänder så blir det mera av viktblogg här oxå.

Hoppas inte alla försvinner bara under tiden… Behöver er! Kram!

Inlagd

Maken ringde just, han har blivit inlagd nu på onkologen för att få dropp och få en sond insatt.  Han kan inte äta alls nu pga såren i munnen o halsen så han lär bli kvar iaf några dar där borta.

Själv ska jag ju jobba i natt…Hoppas inte det regnar då jag ska gå till jobbet! Vår bil står nämligen vid en busshållplats 6 km bort eftersom han hade den i morse då han skulle m bussen…Tänkte passa på att hämta den i natt. Ska väl hoppas inte nån hinner göra nån åverkan innan dess…Nä, så otur ska jag väl ändå inte ha…eller???

Å så är vi inne på 6:e dagen m antibiotikan för vovven. Det har gått bra hittills fast jag tror hon kommit på att maten är preparerad för nu går det inte lika lätt få ner det… Sen så är det väl som för oss människor att man kan bli lite illamående då man äter antibiotika.

Man ska härdas…Livet är inte enkelt alltid men vi ger inte upp!

Vad glad jag blir förresten! Såg att jag fått fler prenumeranter via boglovin! Skoj! Bara att klicka på bannern där upp till höger om du känner för att bli en prenumernat! Kommer mer viktsnack framöver…Känner att jag ska skjuta på den riktiga starten fram till 1/8…Min nuvarande status det mål jag har är att ha samma vikt då som den 1/7.

Kram på er alla o glöm inte ge dina närmaste en extra kram o tala om för de dina att du tycker om dem, både människor o djur!

Ja så det kan bli!

Min svägerska ringde ikväll för att kolla med mej om nån diet som nån höll på med. Hon hade bekant som höll på med LCHF…kom jag fram till för svägerskan kom ihåg bara att det var nått med 3-4 bokstäver…Iaf så hade den människan sagt att det gick åt 1 liter (!!!) grädde varje dag för henne…ja alltså hon själv på egen hand förbrukade den mängden… Jag tror nog att hon missförstått nått i den dieten iaf…

Den här kvinnan i fråga som jag vet vem det är träffade jag för första gången på ett bröllop för gemensamma bekanta för kanske 15-20 år sen. Hon satt framför mej på bänken i kyrkan. Vi hade aldrig pratats vid o jag tror också det var första gången jag såg henne. Men min man kände ju henne.

Till historien hör också att hon var o är väldigt kraftig…betydligt mer än mej o DET säger inte lite! Hur som helst så vänder hon sej om o slänger ur sej nått om att ”det är så synd om oss tjocka men vi får stå på oss…” Typ nått sånt…Minns egentligen inte ens att hon hälsade ordentligt först…Jag antar att jag såg ut som en fågelholk i nyllet… Har inte vad jag minns pratat m kvinnan sen.Inte pga det men de är ju inga bekanta till oss på det viset…

Ja, den katten måste ha sett mej………

Gråväder o grådag…

Regn, regn…Får ett tag sen klagade jag över att det var för varmt…Aldrig blir man nöjd! Fast det gör inget att det regnar, jag har ju slut på semestern… Men just idag/natt är jag ledig o idag känner jag mej lite mera avslappnad.

Fått undan en del av alla mina måsten som rör mina föräldrar o deras ekonomi framför allt. Sen så kommer det ju ändå vara fortsatt press på mej så länge vi inte får pappa att ta emot hjälp el flytta…

Accepterar oxå vovvens sjukdom o vi ska så klart behandla. Det fanns ett alternativ till men det är inte aktuellt. Hon är visserligen 10,5 år men vi vill iaf ge henne en chans få må så bra som möjligt sista åren. Vi vet ju att de är räknade, så är det när man har hund…Det blir mkt stök runt detta men det tar vi.
Rätt skönt vara usk-utbildad…Även om det inte är en människa nu så är det ju lite samma sak o jag är ju van ge insulin…Tror inte min man skulle klarat det faktiskt.

En sak önskar jag sådana här gånger…att jag tillhörde skaran som slutar äta då det blir ”för mkt”…Men icke det…
Jag ÄTER…
Hela tiden o allt möjligt. Helt klart så styr mina känslor o hur jag mår väldigt mkt hur väl jag lyckas med mina föresatser att äta sunt o gå ner i vikt.

Skulle vilja säga att då det är så mkt i livet som det är för mej just nu så skulle jag låta vikt o kost komma i andra hand. Det är ju just det den gjort sista fyra veckorna vilket oxå resulterat i en viktuppgång på 5 kg från början av juni  fram till 13 juli. Nu hade jag ju lyckats gå ner 0,8 av dessa kilon senaste vägningen så det var ju bra.

Kan se rätt klart att uppgången började då det förutom makens sjukdom då dessutom kom till en massa andra jobbigheter o eländes elände o det sista nu då var ju vovven,  att hon inte är frisk.

Grejen är ju att jag mår inte bättre av att skita i mej själv helt å hållet för då går jag upp en massa kilon. Så därför är detta mitt mantra…”Ett litet steg i taget…” ännu viktigare.
Inte göra det för svårt för mej utan ändå så pass att jag med min nuvarande motivation o mitt nuvarande mående kan klara av det. Jag inser att det måste få ta tid att sakta men säkert tappa hekto för hekto…

Mina walking trainers väger 250 gr styck…Vet du hur mkt det är?? Det känns då man har dom i handen.

Nej, tycka upp sej kanske…en ypperlig dag för städning…meeeen jag tror jag tar det lugnt!

Trötter…

Jag har varit till Ö-vik o vänt idag…Ca 35 mil tur & retur…

Vakade av i morse, inget sova utan tog bussen till Övik, gjorde mitt ärende o sen lite strosa på stan innan nästa buss hem. Tyvärr så började det regna så det blev inte så mkt gjort som jag tänkt.

Jag hade ju planerat sova på bussen ner men en jättetrevlig kvinna steg på o pratade hela vägen…Och hem fick jag oxå sällskap av en iofs något mindre pratsam men trevlig kvinna.
Väl hemma slocknade jag ganska fort men väcktes nyss o nu hoppas jag ju att jag kan somna igen då.

Å det gick ju bra jobba i natt…nu är man inne i det igen. Dax för semester kanske???

En dålig nyhet idag är att vovven mest troligt håller på att utveckla diab…ska va nått för jämnan…
Å maken har så pass stora problem av behandlingen nu att han inte kan äta så det finns risk att det blir sond där ett tag. Men då kan ju jag oxå låta bli äta en massa…

Viktmässigt el mera kroppsmässigt så MÅSTE jag ta tag i detta ordentligt o komma igång! Det är så obekvämt o osmidigt m en stor kropp! Och jag hatar stora speglar just nu…
Men det känns som att det ska bli lättare nu att få till bra rutiner då man börjat jobba igen. Men så är det ju allt annat runt omkring mej då som spökar…suck..Därför måste jag ta små steg så jag mäktar med.

Jag slängde faktiskt nästan en hel mjukglass idag…Bravo!! Det enda riktiga ”fusket” idag så det är nästan godkänt…men bara nästan…

Nä sängen anropar!!!