Tungsamt…

Ja då har man blivit ett år äldre då…el jag blev det i fredags. Å inte var jag smal denna gång heller…När jag fyller 45 kanske???

Mår väl inte på topp just nu. Är väldigt stressad pga en massa saker, makens sjukdom fast vi fått lite positiva besked där, min gamla pappa som egentligen inte alls klarar sej själv längre men tror det o anser sej fullt klar i huvet fast han inte är det o lite till.

Känner att jag är spänd som en fiolsträng o hjärnan går på högvarv, svårt slappna av…tack o lov för Zoplikon…sömntablett som jag fått utskrivet…Just nu tror jag det är situationen kring min pappa o mitt ständigt dåliga samvete för både han o mamma som är jobbigast.

Var nere där nu lör-sön…inte blir mitt samvete bättre för det. Önskar så att han iaf tog emot städhjälp. Jag kan ju städa ändå när jag är hem men nu går det ju en rätt lång tid emellan o mer behöver jag väl inte säga…Plus då att han blivit ganska så virrig sista månaderna…Å så mamma som vill hem o det är så jobbigt att alltid upprepa varför det inte går, varför hon inte kan bo hemma o så mår man ännu lite sämre…Därtill kommer en saknad efter de föräldrar dom var innan de vart gamla, sjuka o virriga…

Hörde en kvinna på tv en gång som var anhörig till någon på ett boende: ”När jag inte är där så har jag så dåligt samvete o när jag är där så vill jag bara därifrån så fort som möjligt….” Det är verkligen sant. Det är en sak att jobba med det men då man står som anhörig är man helt handfallen.

Ni skulle se mej då jag äter…Jag slänger i mej maten, precis som om jag trodde att nån skulle ta den ifrån mej. Inte blev det bättre då en liten unge säger till sina föräldrar: ”Varför har hon så stor mage…” Åt på vägen hem, sallad (japp, jag var iaf lite nyttig…) så det var där ungen var. Då ville jag ju bara lämna o fara därifrån så fort som möjligt…
Dessförinnan så kom en farbror, en boende där mamma är o klappa mej på magen o undrade vad jag hade där…

Så, en riktig skithelg…o känner mej fet o äcklig. Klart att jag vet att jag har stor mage men det behövde jag väl inte bli påmind om nu??? Ok, jag vet…barn säger som det är o det är såååå oskyldigt men icke dessto mindre så mår man dåligt av det, samma med gamla som oxå har en förmåga säga som det är….

Det är svårt fokusera på att vara nyttig o försöka gå ner  i vikt då det är så mkt annat omkring. I helgen har det blivit antingen ingenting el för mkt…Lyckades iaf behärska mej från att sätta i mej en hel dajmtårta…Alltid nått att vara tacksam åt.

Ja, det här var ju skoj läsning… Jag återkommer…Ska försöka hitta tråden som jag tappat…