Tungsamt…
Ja då har man blivit ett år äldre då…el jag blev det i fredags. Å inte var jag smal denna gång heller…När jag fyller 45 kanske???
Mår väl inte på topp just nu. Är väldigt stressad pga en massa saker, makens sjukdom fast vi fått lite positiva besked där, min gamla pappa som egentligen inte alls klarar sej själv längre men tror det o anser sej fullt klar i huvet fast han inte är det o lite till.
Känner att jag är spänd som en fiolsträng o hjärnan går på högvarv, svårt slappna av…tack o lov för Zoplikon…sömntablett som jag fått utskrivet…Just nu tror jag det är situationen kring min pappa o mitt ständigt dåliga samvete för både han o mamma som är jobbigast.
Var nere där nu lör-sön…inte blir mitt samvete bättre för det. Önskar så att han iaf tog emot städhjälp. Jag kan ju städa ändå när jag är hem men nu går det ju en rätt lång tid emellan o mer behöver jag väl inte säga…Plus då att han blivit ganska så virrig sista månaderna…Å så mamma som vill hem o det är så jobbigt att alltid upprepa varför det inte går, varför hon inte kan bo hemma o så mår man ännu lite sämre…Därtill kommer en saknad efter de föräldrar dom var innan de vart gamla, sjuka o virriga…
Hörde en kvinna på tv en gång som var anhörig till någon på ett boende: ”När jag inte är där så har jag så dåligt samvete o när jag är där så vill jag bara därifrån så fort som möjligt….” Det är verkligen sant. Det är en sak att jobba med det men då man står som anhörig är man helt handfallen.
Ni skulle se mej då jag äter…Jag slänger i mej maten, precis som om jag trodde att nån skulle ta den ifrån mej. Inte blev det bättre då en liten unge säger till sina föräldrar: ”Varför har hon så stor mage…” Åt på vägen hem, sallad (japp, jag var iaf lite nyttig…) så det var där ungen var. Då ville jag ju bara lämna o fara därifrån så fort som möjligt…
Dessförinnan så kom en farbror, en boende där mamma är o klappa mej på magen o undrade vad jag hade där…
Så, en riktig skithelg…o känner mej fet o äcklig. Klart att jag vet att jag har stor mage men det behövde jag väl inte bli påmind om nu??? Ok, jag vet…barn säger som det är o det är såååå oskyldigt men icke dessto mindre så mår man dåligt av det, samma med gamla som oxå har en förmåga säga som det är….
Det är svårt fokusera på att vara nyttig o försöka gå ner i vikt då det är så mkt annat omkring. I helgen har det blivit antingen ingenting el för mkt…Lyckades iaf behärska mej från att sätta i mej en hel dajmtårta…Alltid nått att vara tacksam åt.
Ja, det här var ju skoj läsning… 
Jag återkommer…Ska försöka hitta tråden som jag tappat…
Men kära vän då ja jag forstår att allt känns hopplöst och det är nog inte lätt att vara anhörig när det är på det viset. Men försök att hitta dig själv vet det är nog inte lätt men jag hoppas du hittar tråden igen och snart skal du se att du är på banan igen… Massor av kramar och pepp Cee
Skickar massor med kramar. Förstår att du har det jobbigt och jag tänker på dig.
Åsa
Trist när det känns skit! Har ofta tänkt på detta med att åldras. När man har barn och ”ser efter dem” och sen växer de upp och då får man ”se efter” sina föräldrar istället. Det är som en rundgång..
Hoppas du hittar din tråd och försök att inte ha så himla stora krav på dig själv med maten och motion. Det behöver inte vara allt eller inget.
Stor kram och jag tror din tråd ligger i någon av dina fina krukor med blommor…
Hej!
Jag förstår att det känns tungt.. Jag hoppas att du snart hittar din ”väg” igen. Sköt om dig!
Grattis i efterskott till oss. 44 är mycket. Känner mig inte som 44. Fan, nästa år fyller vi 45! Det är ju INTE KLOKT!! Jobbigt med dina föräldrar, vi hade det på samma sätt med farmor när hon först bodde själv hemma när farfar dött och sedan flyttade till ett hem. Ingenting var bra på hemmet och hon klarade sig inte själv hemma. Sen la hon helt enkelt bara av. Inte alls kul.
Angående mat och stor mage: Jag har ”bara” gått upp ett par kg sedan jag började äta, men det är magen (övermagen) som har svällt. Jag känner mig väldigt obekväm med den och trivs inte alls. Jag vet inte vad jag skall göra åt saken. Ta ett par veckor med pulver igen? Skall tänka på saken.
Ha det bäst. Kramar
Grattis gumman du får jobba för att komma ifatt denna gamla tanten.
En varm pigga upp dig kram.
Gud vad trist att du har så jobbigt. Jag är glad att jag har en frisk och pigg mamma när man hör vad du går igenom. Vad trist att även din man är sjuk. När man har som du är det jobbigt att även tänka på sig själv att man måste gå ner i vikt man har så mycket att tänka på ändå. Hoppas att allt löser sig för dig och att din man blir frisk, vikten får du ta när du orkar ta tag i den igen det ända jag kan råda dig är att ut och gå så att du ej går upp och att du får rensa tankarna lite.
Kramar
Anna