VKTHISTORIA, METOD & MÅL
*Om mej:
Jag är en ”tjej” i mina bästa år, född 65. En dryg fyrtioåring kan man säga…
Bor på landet i Västerbotten tillsammans med min man och våran hund, min mysiga o goa promenadkompis. Behöver jag säga att jag är hundälskare… 
Jobbar som uska i nattpatrull vilket jag sysslat med sen -97 och trivs alldeles utmärkt även om nattjobbet tär ibland på kroppen.
*Ständig viktminskare och omstartare…
Jag är en ständig viktminskare och omstartare. Skulle det funnits ett mästerskap i antalet omstarter hade jag vunnit många guldmedaljer vid detta laget. Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat. Så jag fortsätter kämpa och till slut så ska jag vara framme vid mitt mål.
-
Jag är inte fet, jag är bara horisontellt disproportionell…
Jag har som mest vägt 118 kg till mina ståtliga 157 cm över havet.
Gjorde 1996 en viktresa då jag gick ner 45 kg på knappt ett år! Körde helt på egen hand efter tallriksmodellen. Var stenhård mot mej själv. Inget godis el nånting extra sött el fett på hela året. Nån enstaka liten kaka ibland då jag var bortbjuden men var i övrigt stenhård på den punkten. Unnade mej dock pizza nån gång i månaden, enda synden i princip.
Hade ingen som helst kondition då jag startade den resan men började med korta promenader. Köpte min första ministepper och började träna på den, först bara 5 min (med nöd o näppe..) sen ökade jag på steppandet o promenaderna allt eftersom vikten minskade och orken ökade.
Den sommaren -96 , sprang jag för första gången en längre sträcka, nått jag aldrig orkar förr.
Tyvärr lyckades jag ju lägga på mej ca 30 av dessa 45 kg så 2001 i januari var det dax igen.
Hade då hört att VV hade fått ett väldigt bra program som hette points och för första gången skrev jag då in mej på VV som fortf fanns här på orten jag bor. Invägningsvikten då var ca 106,8 kg. VV funkade kanon o jag gick ner 36 kg på 1 år o mådde kanon förståss! Var inte normalviktig då men kände mej ändå smal. Jag var nöjd där! Kunde ha normal kläder i normala storlekar. Jag vägde som sist då jag gick ner mina 45 kilo.
Tror dock jag gjorde en lite miss där…Skulle ha nöjt mej där ett tag istället för att försöka fortsätta få bort de ca 8 kg som behövdes för att jag skulle räknas som normalviktig. Jag var ju nöjd och hade ingen riktig motivation att forstätta ner mera.
2002 sjukskrevs jag under 4 månader pga utmattningsdepression med mycket tröstätande som följd. Det slutade iaf med att jag gick upp runt 25 kg o sen har jag väl i princip varit på den vikten i flera år trots åtskilliga försök på egen hand efter att VV la ner här. Har väl lyckats gå ner 5-7 kg under åren efter -02 men gått upp dom igen.
Det som jag är väldigt stolt över ändå trots viktuppgång är att jag aldrig gick upp till ursprungsvikten vid nått av tillfällena. Vid varje resa uppåt så behöll jag ändå en minskning med ca 10 kg el 10 %. Så nu när jag gör denna resa en gång till och en gång för alla (hoppas jag) så har jag iaf en viktminskning med ca 20 kg med i bagaget sen förut. Jag försöker komma ihåg det dom dagar jag tycker jag är en enda stor fettklump.
Kör ingen metod utan blandar hejvilt efter hur det som känns bra.
Har inga ambitioner att bli smal bara lite mindre tjock. :)
Jag kommer fortf att räknas som överviktig enl BMI-tabeller,kanske rent av fet, då jag har nått min trivselvikt som jag har satt men de vet ju inget om vad jag vägt förut! Att bara räknas som ”måttligt överviktig/måttligt fet” enl BMI-tabellerna är för mej en stor vinst.
Jag har bra värden o alltid haft det men besväras av värk i leder/muskler, typ fibromyalgismärtor (arv) som gör mej stel i kroppen o det underlättar att vara några kilon lättare o ha några valkar mindre som inte tar emot nånstans. Åldern gör ju en inte mindre smidigare precis! 
Jag har alltid varit mer el mindre överviktig hela mitt liv, iaf som vuxen o då känns det inte realistisk att nå normalvikt och sen kunna hålla den. Kan jag bara bli ”måttligt tjock”, en smalare tjockis och vara viktstabil där så är det jättebra. DET är enorma hälsovinster gjorda där!
Nuvarande målvikt är där jag kan ha mina kläder som är i strl 42/44. Jag vill uppnå det först för att därifrån se och känna hur det känns i kroppen. Hur mår jag? Hur sitter kläderna? Jag vill först o främst uppnå en vikt som jag kan hålla över tid o inte joja upp o ner.
Framförallt…hur ser midjemåttet ut! Är det under 88 cm, ja då kanske jag ska nöja mej där ett tag och låta kroppen få stabilisera sej vid denna nya vikt, få en ny ”setpoint”. Att bli viktstabil på den vikten först, innan jag försöker gå ner mera i vikt.
För mej är det bättre sätta högre mål som är nåbart inom en inte allt för avlägsen tid och se hur det känns då jag nått dit än att kanske sätta ett lågt mål som blir svårt att uppnå och som kanske får mej ge upp helt och hållet.
Då jag varit överviktig hela mitt liv mer el mindre förstås, så handlar det för mej om att hitta den vikt jag klarar hålla och där jag oxå orkar hålla mina nya vanor och mitt sätt att leva på.
Jag citerar från Allévo Viktcoach o deras viktstege:
Att gå ned i vikt kanske inte alltid handlar om att gå ned till normalvikt utan kanske mer om hur mycket förändringar orkar jag med. Målvikten måste sättas i relation till hur mycket jag tror jag orkar förändra. Det är lika bra att behålla en viktminskning som att gå ned mera i vikt.
Jag har följt xtravaganzas metod under en period. Är medlem för ett år framåt, till mars-2010 och skulle genomgått programmet ”Xtravaganza intensiv”. Dvs bara shaker under en tid tills jag tappat många kilon o därefter får jag hjälp att hitta balansen i ätandet.
Men livet tog en annan riktning strax före sommaren då min man fick diagnosen tonsillcancer. Han behandlas för det o vi vet inget om hur det kommer bli.
Plus en massa andra otroligt jobbiga saker som hänt denna sommar så jag har inte orkat genomföra XV o kommer inte göra det heller. Det krävs fokusering för det o den orken har jag inte nu i dagsläget pga allt som hänt. Står ju i bloggen att läsa oxå…
Jag fick avsluta mitt medlemskap i förtid pga de omständigheter som råder just nu med sjukdom o en massa tråkigheter.
Nu då 24/8!
Just nu så följer jag ingen diet. Försöker äta med förnuft o att allt ska vara tillåtet i rimlig mängd. Mitt mål är att gå ner upp till 0,5 kg/ve, att vara glad för varje litet hekto neråt. Om jag varit det förut o inte gett upp för att det gått för sakta så hade jag förmodligen varit i mål för länge sen.
Har en ny vän nu då vår förra vovve fick flytta till hundhimlen, som så småningom ska bli min trogna promenadkompis. Men hon är ju så liten än så det dröjer ett tag…Innan dess så får jag motionera på egen hand.
Jag tar det steg för steg…
Hej hej…
Läste lite om dig och insåg att jag är lika lång/kort som du är…157 cm! Hihi!
Hälsningar
Susanne (TheCat på VV-forumet)
Hallo hallo!
Jag kämpar också på med VV. 30 kilo vill jag gå ner. Började för en vecka så det är ju supernytt, men det går åt rätt håll i alla fall. Jag har tagit fram ett gammalt kort från ”the old days” när jag var smal och har satt upp det på kylen. Kollar på det med jämna mellanrum och blir mer och mer motiverad. Kämpa på! Kram Cecilia
Åh, det ser ut som om du har liknande mina mål. Men jag håller inte igen längre. För mig räckte det att motionera för att bli av med 10 kilo. Efter att jag började hålla igen fastnade min viktminskning och jag gick bara ner ett kilo på ett halvår. Så akta för att hålla igen för mycket. Bara en liten varning så där från en som faktiskt vet hur det kan gå. Å andra sidan lever jag efter mottot att ju långsammare viktminskning desto mera hållbart. Jag har inga intentioner att bli normalviktig. Då skulle jag ju inte ha trovärdighet med min blogg heller. Jag trivs ganska bra som jag är nu och det enda som får mig att vilja gå ner de där sista 3 kilona för att hamna under 70-strecket är en fix ide. Om jag såg mig själv på stan skulle jag förmodligen tänka att ”wow vilken snygg tjej som vågar vara stolt över sina kurvor” men när jag ser på mig själv så blir det ändå inte så enkelt. Den där dubbla standarden verkar många tjejer ha. Vi kan gilla att andra vågar vara kurviga men vi har svårt att acceptera det själva.
Jag tror att när man äter hälsosamt och motionerar så lägger sig kroppen på den vikt där den trivs. Förutsatt då att man har en normal ämnesomsättning förstås. Och jag tror verkligen inte alla kroppar ska vara ”normalviktiga”, jag tycker ärligt talat det är ett sjukt tänkande.
Min kropp var nästan normalviktig en gång på grund av medicin. Kilona bara rasade av mig trots att jag alltid satt still. Det var varken naturligt eller hälsosamt och kroppen gick upp varenda kilo den gått ner och lade sedan på sig ytterligare.
Nu har jag iofs aldrig varit jättestor, men jag hade 32 i bmi och framför allt var jag otränad och mina knän krackelerade.
Nu tränar jag både kondition och styrketränar. Det senare är bland det roligaste jag vet. Jag har nämligen ganska lätt att bygga muskler.
Min träning har gjort att jag inte längre behöver massa annan läkarhjälp. Det är det coolaste med hela grejen, att träning gör att jag mår psykiskt bra.
Lycka till!
haha, känns väldigt längesen jag skrev det där ovan. ändå är det bara några månader. tur att ja kom fram till att jag var fin som jag var till slut i alla fall
*nöjd* en fix idé var vad det var å jag har gått upp i vikt sen dess 
Hejsan!
Hittade hit via bloggsök och ville bara tipsa om KILOmeter Community som är en kamratgrupp för överviktiga i Sverige. Läs mer på hemsidelänken (http://www.kilometercommunity.se)
Önskar Dig för övrigt ett varmt lycka till och att Du når Ditt mål!
Trevlig sommar
Hjärtliga hälsningar
Eva (en av crew på KILOmeter)
Hej!!
Vill bara ge mig tillkänna att jag smyger omkring här inne hos dig.
Har precis själv börjat min viktresa, håller på med en blogg om den men den är ej klar än. Så än så länge har jag den i min pysselblogg.
Monica
Hej. Jag blir så avundsjuk på alla som tar tag i sina viktproblem. jag är också 157 cm, sist jag vägde mig vägde jag 52 men tror att jag har gått upp lite, och jag är verkligen missnöjd med min kropp. speciellt min mage. så fort jag äter så blir den större. så då blir det att jag börjar äta mindre så att den blir lite smalare. och sedan när jag äter normalt mycket igen så blir den så stor igen. tänker väldigt ofta; ”nu skall jag börja ta tag i det och börja träna och bara äta nyttigt!”. Men varje gång kommer jag på mig själv att strunta i den tanken. jag antar att jag är svag… har inte tillräckligt mycket vilja och styrka att klara av att hålla fast vid den tanken. eller jag har en stark vilja att ta tag i mitt problem med vikten… men den är inte tillräckligt stark… eller nåt… men tränade i ca 40 minuter nyss på crosstrainern. så det var väl bra… jag har bara så dåligt tålamod… jag bara tänker hela tiden att det kommer ta flera månader innan jag når min målvikt, och så bara ger jag upp! hur fick du den styrka du behövde för att ta tag i problemet?
hej kikar in och ser du gjort om din sida =)
hundar har vi med 3 st
kämpa vidare /fjallviol
Känner igen mig i mycket av det du skriver. Men jag har aldrig haft så mycket övervikt som du. Men jag har varit överviktig i hela mitt vuxna liv. Efter två graviditeter hade jag mellan 20-30 kilos övervikt med ett BMI på 33. Nu har jag lyckats gå ner ungefär 18 kilo och har ett BMI på 27.
Har oxå lite svårt att veta vad jag ska lägga mig på för målvikt. Har en ganska kraftig benstomme vilket gör att jag inte kan bli för smal för då ser jag benig ut. 
Idag väger jag 81,7 kilo och är 1.74. Du har varit jätteduktig! Jag önskar dig lycka till i din fortsatta viktresa. Jag kör ungefär samma modell som dig! Plockar lite här och där. Har oxå varit med i VV men den här gången känner jag att jag ska köra mitt eget race. Tränar en hel del vilket gör att jag kan unna mig lite ”guldkant” i tillvaron. Ha det bäst! *kram*
En sådan positiv sida du har…med en sund världsbild. Lycka till…..
Vill bara skicka dig lyckönskningar! Tankens kraft är enorm! Se dig själv som 68 kg eller vart du vill landa och tänk att du lyckas
Har precis börjat min resa neråt och även om jag inte har så mycket övervikt!
Så roligt att följa andra som också kämpar på!
Lycka till!
Hallojsan på dig!
Läser din blogg och vad skoj att du har en som du skriver om allt i! Jag har precis börjar och jag har gjort som du, gjort det förrut och lyckats! Men nu ska jag göra det igen och jag tittar efter flera som gör som jag:) Önskar dig lycka till och hoppas att du är sugen på att följa mig genom min resa!
http://millasviktkamp.blogg.se/
Ha det gott!
Milla